fredag 12 september 2008

När olyckan är framme...

Idag var det genomgång inför inventeringen på jobbet. Gick alldeles smärtfritt. Tror att jag kommer ihåg det mesta från de senaste gångerna.
Efter genomgången hann jag knappt sätta mig vid skrivbordet igen innan telefonen ringde. Det var dagis. Redan där blir man lite nervös, för enda gången dagis ringer till jobbet är ifall nåt hänt känns det som. Fortsättningen blev som ett litet slag i ansiktet. Olivia har slagit hål i huvudet sa de. Åk till vårdcentralen möter vi upp där.
Behöver jag säga att de knappt hann uttala orden innan jag befann mig i bilen på väg mot vårdcentralen. Tänker en miljon tankar. Har hon slagit upp såret i huvudet som blev ihoplimmat förra sommaren? Ringde Peter som var hemma och skulle vila eftersom han jobbar natt. Han ville hänga på, så snabbt upp och hämta honom innan vi äntligen kom fram till doktorn. In och letade överallt, till och med läkarna hjälpte till, men vi hittar henne inte. Ringde dagis, vi har kommit fram före dom! Då förstår ni kanske att jag var hyfsat snabb hem. ;-)
Till slut anländer de. Får veta vad som hänt. Tydligen har Olivia och en kille på dagis suttit med pärlplattor och sedan blivit osams, vilket i sin tur leder till att killen tar i pärlplattan och drämmer in kanten i Olivias huvud så hårt att det blir hål.
På Olivia märks det knappt förutom att hon är lite trött och röd i håret efter blodet, men i övrigt verkar hon inte tycka att det andra är allt för farligt längre. Såret blöder fortfarande, men väldigt lite. Snabbt konstaterar vi att det inte alls ser så illa ut som vi trott. Som tur är, mammahjärtat stillas lite. Åker ändå upp en sväng för att bara få höra att det ska läka själv, men att vi ska ha henne lugn och under observation så det inte börjar blöda igen. Skönt att höra.
Åker iväg och jobbar klart det som inte kan vänta innan jag åker hem för dagen. Känns tryggt att man har arbetskamrater som förstår. :-)



Nu sitter tjejerna i badet så de sista blodet i håret försvinner innan läggdags. Sedan väntar Bolibompa och senare ikväll blir det Hannah Montana konsert för Amanda. Lär ju sätta mig bredvid med den bärbara eftersom Peter jobbar ju natt. Ska se om jag hittar nån ny jacka eftersom den andra passade ju inte alls. Håll tummarna! :-)

1 kommentar:

Anonym sa...

Men huga..lillgumman då! Tur att det gick bra iaf! Uscha..man blir så bervös när dagis/dagmamma ringer..huuuua!